Sveriges dolda superchefer
Du som är chef inom äldreomsorgen tillhör gruppen av samhällets dolda makthavare. Ditt ledarskap ingår i en sektor som omsätter mer än dubbelt så mycket som det svenska försvaret och sysselsätter fem procent av arbetskraften.
Sverige är det land inom EU, efter Danmark och Nederländerna, som lägger mest pengar på äldreomsorgen, enligt den senaste mätningen från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. De flesta mätningar visar också att den svenska äldreomsorgen i en internationell jämförelse håller en hög kvalitet.
Dessutom, och det är inte oväsentligt, har kunskapen om åldrandet aldrig varit så stor som i dag hos dem som ansvarar för verksamhetsutvecklingen.
Ett allt större fokus läggs också på ledarskap. Och det kan behövas, med tanke på det stora ansvar som läggs på chefer och ledare. Akilleshälen är personalbristen, inte minst inom hemtjänsten. Både arbetsbelastning och stressnivån är hög, samtidigt som antalet medarbetare per chef kan vara så många som 60.
”De flesta mätningar visar också att den svenska äldreomsorgen i en internationell jämförelse håller en hög kvalitet.”
I somras kom Arbetsmiljöverkets rapport ”Första linjens chefer i vård och omsorg” som bygger på en granskning hos 113 arbetsgivare inom vård och omsorg. Rapporten förstärker bilden av superhjältar, oftast kvinnor, och tecknar en bild av engagerade chefer som med hög ambition arbetar för att verksamheten ska fungera för både äldre och personal.
”De arbetar under tidspress, har många medarbetarsamtal, hög personalomsättning, jagar vårdplatser, hanterar krångliga datorer och fixar med blommor, glödlampor och bilfrågor.”
Trots att cheferna i rapporten betonar att de trivs med arbetet och att se medarbetarna utvecklas, medger de också att de inte alltid hinner utveckla verksamheten.
Samtidigt är äldreomsorgen inte ensam om att kräva hög stresströskel och multikapacitet av sina chefer. Tvärtom. Däremot sticker omsorgen ut genom att både chefer och medarbetare ger toppbetyg åt meningsfullheten i arbetet.
Frågan är vad som utmärker dem som är duktiga chefer. Professor och psykolog Christer Sandahl vid Karolinska institutet pekar på att det visserligen finns naturliga chefsämnen, födda med goda ledaregenskaper och fostrade till ansvarstagande under sin uppväxt. Det intressanta är att dessa personer, enligt Christer Sandahl, inte blir chef oftare än andra.
Däremot är det en framgångsfaktor att ha mycket av de egenskaper som i forskarvärlden kallas The Big Five: känslomässig stabilitet, vänlighet, öppenhet, målmedvetenhet och socialt energisk.
Christer Sandahls poäng är att de allra flesta kan bli hyggliga chefer om de själva vill och får stöd från högsta ledningen. Framför allt handlar det en stabil värdegrund och viljan att skapa en organisation där medarbetarna mår bra. Samma budskap kom Tillitsdelegationen med i sitt betänkande i somras. Där efterlyses en helhetssyn med fokus på värdegrund, ledarskap och ett ökat mandat åt medarbetarna i stället för en ekonomisk detaljstyrning.
Tillitsdelegationen anser att det kan förbättra kvaliteten inom till exempel äldreomsorgen. Det är ingen djärv gissning att tro att många chefer instämmer i den slutsatsen.