”Lär av kungahuset”
När hennes mamma Elda inte längre klarade sig själv började Amelia Adamos väg in i äldreomsorgen. I dag hörs hon ofta i debatten om förutsättningarna för en omsorg där både personal och äldre mår bra. Nu blir Amelia Adamo även krönikör i Tidningen ÄO.
– Jag är gäst i omsorgens vardag, eftersom jag har min 93-åriga moster Liliana på samma äldreboende som mamma, säger Amelia Adamo som med sina krönikor hoppas att kunna tillföra nya perspektiv.
Mamma Elda dog i december 2015, 92 år gammal, efter tre år på äldreboendet i Stockholm. Vägen dit är en resa som Amelia Adamo delar med många med åldrade föräldrar eller anhöriga. Hon beskriver en kamp mot en byråkrati hon först inte förstod, en evig oro för sin allt skröpligare mamma och ett liv med ideliga utryckningar när mamman föll och slog sig illa i sin lägenhet i förorten.
– Det jag upptäckte var hemtjänstens begränsade möjligheter, stressen hos personalen och ett behov hos många äldre som är större än vad det finns resurser att ta hand om.
Med sin långa erfarenhet som chef undrade Amelia Adamo såklart över hur och varför arbetet organiserades som det gjorde. Mamma Elda slutade att äta, var förvirrad, kunde knappt gå ur sängen men envisades med att hela tiden göra det ändå. Hon ramlade flera gånger i veckan och till slut blev akutlarmen för många.
Krasst uttryckt, menar Amelia Adamo, blev mammans räddning att hon till sist kostade mer hemma än på ett äldreboende.
– Mamma var rasande och tyckte att jag satte henne i fängelse, men jag har inte ångrat det en sekund. Det blev fantastiskt för oss båda.
”Det vimlar av vardagens hjältar i äldreomsorgen.”
Boendet innebar en total förvandling. Personalen rensade bland alla mediciner, såg till att Elda åt och efter tre dygn var hon uppe ur sängen och gick.
– Jag är så tacksam för alla dessa vardagens hjältar som det vimlar av inom äldreomsorgen. Så många snälla händer och tid som mött både min mamma och moster.
Vad tycker du om mediebilden av äldreomsorgen?
– Mediernas roll är att lyfta det som inte fungerar och då blir bilden ibland grovt förenklad. De goda exemplen får för lite uppmärksamhet. Därför är jag glad över att få skriva i en tidning som ger andra perspektiv.
Vilket ansvar har chefer och beslutsfattare själva inom sektorn?
– De har hittills haft svårt att själva få ut sin bild, men nu finns webben, Facebook och Instagram. Kanske ska de också inspireras av hur andra gör.
Amelia Adamo väljer ett exempel långt från rullatorer, trygghetslarm och liggsår och påpekar själv att jämförelsen haltar.
– Men ändå, när kungahuset bestämde sig för att tala om när prinsessorna är gravida, ja då slapp de massor av spekulationer. Kanske skulle äldreomsorgen kunna jobba lite mer så för att själva ha initiativet och därmed påverka hur verksamheten beskrivs.
Svårigheten är, menar hon, att omsorgen om äldre inte är en glamourös vardag utan tvärtom är något alla helst vill slippa tänka på. Och det påverkar attraktionskraften hos arbetsgivaren.
– Men många av oss 40-talister har börjat se de sista svåra åren genom våra föräldrar. Och eftersom vi är en mer bortskämd och krävande generation kommer vi säkert att driva frågan för att uppgradera hela området.
Aktuell: Krönikör i Tidningen ÄO.
Bakgrund: Född i Rom. Kom till Sverige som 9-månaders bebis med sin mamma Elda, som var hembiträde och städerska. Gick i klosterskola mellan 7 och 11 års ålder.
Familj: Sambo, två vuxna söner med familjer. Moster Liliana.
Ålder: 71 år.
Yrkesliv: Fil.kand. i beteendevetenskap och publicist med ett långt cv inom magasinvärlden. Har bland annat grundat tidningarna Tara, Amelia och M-Magasin. Har varit gästprofessor i journalistik vid Göteborgs universitet.
Ett axplock av utmärkelser: Bland annat Årets Chef, Årets Ekonomikvinna och Stora Journalistpriset 1986 och 2003, samt S:t Eriksmedaljen.