Klapprande klackar, tjattrande fåglar och skrikande spårvagnar.

Det är ljudbingo och Gunvor och Siv* på Bohus servicehus gör sitt bästa för att matcha rätt ljud med rätt bild.

– Högklackade skor! Då tänker jag på när vi var på Avenyn och jagade killar och strögade, säger Siv och skrattar.

För Gunvor är det i stället ljudet av ett rullande bowlingklot och fallande käglor som väcker minnen.

– Sonen spelade i ett allsvenskt lag, Jokern hette det, ja hela familjen spelade. Vi nästan bodde i Kungälvshallen. Det var så roligt.
Konstnärskollektivet Konstepidemin är en ideell förening som består av 130 konstnärer. En del av deras verksamhet är att jobba utåtriktat med hjälp av sin ”art-truck”.

– Vår ut-rycknings och ut-tryckningstruck, säger projektledaren Sofia Åhrman och skrattar åt göteborgshumorn.

– Vi packar bilarna och besöker dem som har svårt att komma till oss. Men vi märkte att äldre är en målgrupp som vi inte riktigt har nått ut till.

Det var upprinnelsen till projektet ”Vals på Sommaräng”, som blev möjligt tack vare pengar från en stiftelse. Och gensvaret har varit gott, berättar Sofia Åhrman.

– Även om de äldre till en början ibland varit lite skeptiska släppte de loss efter ett tag.

”Det måste vara lite svårt så att det verkligen blir gymnastik för sinnena.”

Ljudkonstnär Richard Widerberg är en av de tre konstnärerna från konstnärskollektivet som ingår i projektet. Tillsammans med danskonstnären Bronja Novak Lindblad och bildkonstnären Pecka Söderberg har han gjort workshoppar på två olika äldreboenden och en träffpunkt under sommaren och hösten.

– Ljud väcker minnen och aktiverar hjärnan. Jag har försökt att välja ljud som både är lätta att känna igen och mer utmanande. Det måste vara lite svårt så att det verkligen blir gymnastik för sinnena, säger han.

På Bohus servicehus är ljud­bingon slut och det är dags för rörelse. Danskonstnären Bronja Novak Lindblad gestaltar en blomma som slår ut och berättar en historia med hjälp av slöjor och mimik.

– Dansen förstod jag aldrig, konstaterar Siv efteråt.

Men just för att alla inte gillade, eller inte förstod, är det också den de minns, konstaterar äldrepedagog Carina Wallström.

– Om det i stället hade varit något vanligare, som fiolmusik eller visor, hade ingen kommit ihåg det. Att väcka känslor och att få inspiration att uttrycka dem är några av syftena med workshopparna.

Som avslutning lägger bildkonstnären Pecka Söderberg ut färger, penslar, svampar och lera på borden och uppmanar alla att skapa något utifrån sina intryck. Skogar, sjöar, stugor och dansande figurer växer fram på vita papper. Men också helt abstrakta målningar.

– Att rita eller skulptera kan lätt bli pretentiöst, konstaterar Carina Wallström. Man vill att det ska bli fint, föreställa något, men många tycker att de inte kan.

– Just därför lägger vi också fram svampar som man kan måla med. Det behöver inte bli någonting, utan det viktiga är skapandet och uttrycksmedlet i sig, säger Sofia Åhrman.

Under hösten kommer ”Vals på sommaräng” att utvärderas och alla verk visas upp i Konstepidemins lokaler. Förhoppningen är att mötena på äldreboendena ska fortsätta i någon form.

Ett önskemål från Carina Wallström är att det i så fall skulle vara fler träffar, eftersom det behövs tid för de äldre att skapa relationer och att komma igång. För många är det ovant både med konst och att vara kreativa genom den.

– Vi hade ju teckning i skolan men det var ju ingenting sådant här, konstaterar Gunvor.

– Fantasi uppmuntrades inte alls, säger Siv.

Därför tror Carina Wallström att det skulle vara enklare om de äldre gjorde ett gemensamt verk, som en jättestor tavla eller något liknande. Då skulle det bli mindre fokus på att göra fel eller göra fult.

– I tidigare verksamheter inom äldre­omsorgen har jag pysslat jättemycket, målat på siden och tillverkat pynt, men det blev inte alltid så lyckat. Vi skulle göra en julmarknad varje år som det blev mycket jobb med. Numera vill jag hellre göra aktiviteter där det inte är så mycket fokus på produktion.

Genom konstnärsmötena har hon blivit inspirerad att göra collage eller målningar som växer fram efter hand och där alla bidrar med en bit var. Hon planerar också att göra en egen ljudbingo, kanske med olika språk.

– För oss som jobbar här är det guld värt när någon utifrån kommer och arrangerar aktiviteter, säger Carina Wallström som själv annars håller i allt från matlagning till rörelse.

Hon ser också många möjligheter att använda konsten i möte med äldre som är i sämre skick fysiskt och psykiskt än de som bor på hennes arbetsplats.

– Vad händer med minnet när talet inte finns mer? Vad kan man få fram genom ljudupplevelser och måleri? Det vore intressant både för personalen och för anhöriga.

Att jobba i lera är svårt men också roligt tycker de äldre som provade. Djur, blommor och båtar väcker sommarminnen. Foto: Carina Haglind Ahnstedt

Hur låter en spårvagn? I ljudbingot gäller det att kombinera rätt ljud med rätt bild. Siv, Gunvor och Carina Wallström klurar tillsammans kring de olika ljud som Richard Widerberg spelar upp.

Sjöar, skog och röda stugor men också abstrakta motiv målade med svampar. Ljuden och dansen inspirerar när de äldre får göra egna målningar.

Prev

Next

De tre konstnärerna har tyckt att det har varit spännande att nå ut med sin konst inom äldreomsorgen och se vad som händer i mötet.

– De äldres reaktion är väldigt rak. Ingen försöker förstå av artighet utan antingen gillar de det eller inte. Ungefär som med elever i skolan. Skillnaden är att de äldre sitter kvar medan hög­stadieelever i stället drar iväg om det inte passar. På så sätt är äldre en tacksam grupp, säger Richard Widerberg.

Han tycker att alla konstnärer med jämna mellanrum borde ta sig ut i verkligheten och till den publik som finns där.

– Man kan ju sitta med sin konst i ateljéer och på vernissager där folk har ett någorlunda hum om vad man gör och vad man försöker uppnå. Men särskilt spännande möten blir det ju inte.

Han ser också att projektet har varit dubbelriktat. Att mötena med äldre har gett mycket inspiration tillbaka. Exempelvis har de tre konstnärerna fördjupat sin relation och ser många möjligheter där ljud, bild och rörelse kan samverka på ett kreativt sätt.

”För oss som jobbar här är det guld värt när någon utifrån kommer och arrangerar aktiviteter.”

En annan vinst är alla berättelser som har kommit upp under skapandet.

– Flera av de äldre har delat med sig av väldigt starka minnen. Jag har gått runt med en mikrofon och fångat upp en del. Det skulle kunna bli en lång ljudberättelse av olika ögonblicksbilder som man kan sprida i olika kanaler på internet.

En insikt som konstnärerna hela tiden har haft med sig är att även om förutsättningarna och värderingarna runt de äldres upplevelser stammar från en svunnen tid, är relationen, problemen och känslorna desamma.

– Det är farligt att dra alla äldre över en kam och tänka att de har liknande intressen och åsikter, säger Sofia Åhrman. Men det enda man måste anpassa är egentligen tempot och tydligheten. I övrigt är de naturligtvis lika individuella och mångfacetterade som vilken annan åldersgrupp som helst.

* Gunvor och Siv ville inte framträda med sina efternamn.