Äldre osynliga i mediernas värld

Det senaste året har jag ägnat en del av min forskartid till att gå igenom studier om äldre och medier. Det är ingen rolig historia. Detta eftersom medierna helt verkar ha missat att i Sverige såväl som i andra länder blir befolkningen allt äldre och friskare.

Någonstans efter 50-årsåldern slutar deras intresse. Efter arbetslivet är du helt passé – om du inte är välbärgad pensionär: Då tillhör du den ”grå marknaden” och resebolagen och andra annonsörer vill locka dig att konsumera. Varför inte bestiga Kilimanjaro, lära dig surfa eller unna dig en lyxig vinresa till Frankrike? Mer adekvat hade kanske varit att ge tips på hur du gör din egen lingonsylt och njuter av vardagens glädjeämnen i en närliggande park – åtminstone om man ser till vilket ekonomiskt handlingsutrymme majoriteten av svenska pensionärer har.
 
Sverige är ett av de bästa länderna i världen för äldre, enligt Golden age index, som årligen pub­liceras av revisionsbyrån PWC. Var fjärde person i Sverige är nu över 60 år och forskningen visar att skillnaderna mellan människors livssituation ökar med tidens gång. Utbildning är till exempel en viktig faktor som avgör hur gammal du blir. I äldres livsvillkor finns mycket stoff till intressanta reportage och nyheter.

Samtidigt är mediebilden av äldre närmast präglad av ålderism, medierna spär på fördomar och förstärker stereotyper som leder till att äldre diskrimineras i sin vardag. Osynlighet är kanske den största stereotypen, och den drabbar kvinnor mer än män. Min egen forskning visar att kvinnor är mest synliga när de är yngre, medan män har en längre ”livslängd” i medierna. Medierna som ett offentligt samtalsrum lider alltså av ett demokratiskt underskott, av äldre i allmänhet och äldre kvinnor i synnerhet.

Det finns dock ljus i mörkret. Publicisten Amelia Adamo gjorde en insats när hon lyckades få annonsörer att satsa på en tidning med målgrupp 50+ (M magasin). Det finns också flera nätinitiativ som vill synliggöra äldre, till exempel News 55 och Nyfiken Grå.

Men någonstans kring 60-strecket slutar annonsörer att betala för tittare hos kommersiella TV-bolag. En tolkning kan vara att medie­branschen fallit offer för sin egen stereotypa bild av äldre.

Den amerikanska TV-serien Grace och Frankie är en annan ljuspunkt, den gör succé med fyra huvudkaraktärer som alla är 75+. Public service tar också ett större ansvar, i ett forsknings­projekt har jag intervjuat SVT-journalister som med värdighet och engagemang berättar om äldres liv och vardag.

Dessa journalister har genom erfarenhet och intresse tillägnat sig äldrekompetens, några av dem har till och med tagit en demensutbildning. På min önskelista står nu att göra en verktygslåda för journalister/journaliststudenter med tips på hur de kan bli mer äldrekompetenta.

Ett sätt är att utveckla språket. Riksdags­ledamoten Barbro Westerholm myntade begreppet ”årsrika”. Visst ger det en annan bild i huvudet att tänka ”årsrik” än att tänka ”gammal”? Till vardags uppmuntrar jag därför alla att fundera på vinklar och ordval i medierna, och kanske uppfinna fler ord för att beskriva alla oss som hoppas på ett gott liv som äldre.

+
Anhörigstöd – tacksam för att jag bor i en kommun som satsar pengar på det. Men helt oacceptabelt att det är så stora skillnader mellan kommuner.

-
Att kontanthantering försvinner och ersätts med sms-tjänster, swish och kortbetalning. Digitala tjänster ökar också de digitala klyftorna.

Taggar
Läs fler

Maria Edström

Maria Edström

Lektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet och ingår i Agecap, Centrum för åldrande och hälsa www.agecap.gu.se.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant