Själv försöker Melinda Liljegren-Mossberg vara en närvarande chef som fokuserar på det positiva i det hon kallar ”världens roligaste arbetsgrupp”. För två år sedan fick hon Tidningen Äldreomsorgs värdegrundspris. Motiveringen löd ”hon arbetar med ett osvikligt engagemang och en starkt drivkraft för att åstadkomma förnyelse och förändring av äldres vardag”.

Då var Melinda Liljegren-Mossberg chef för boendet Vågen i Arvika. I dag är hon chef för hemtjänsten i Gunnarskog. Hon leder två grupper på sammanlagt 24 personer som ger hemtjänst i ett stort geografiskt område. Dessutom är hon chef för kommunens alla anhörigvårdare. Hon beskriver ett starkt och obrutet engagemang, men som fått ett nytt fokus.

– I början var det mötet med kunden som var det viktiga. Nu värderar jag mötet med personalen mer. I början såg jag inte riktigt betydelsen av att jag ledde andra, men jag har utvecklats i mitt ledarskap, säger hon.

Det innebär att hon lägger det mesta av sin tid och sitt engagemang på personalen. Hon är oftast tillgänglig och en stängd dörr tillhör undantaget. Melinda Liljegren-Mossberg försöker ständigt ge feedback på det de gör, så att de känner att hon litar på att de tar ansvar och att de kan lösa de problem som uppstår i arbetet.

– Jag har varit chef inom äldreomsorgen i sex år och jag har aldrig varit med om att mina medarbetare tagit beslut som jag själv inte skulle ha fattat.

Melinda Liljegren-Mossberg är socionom och har varit chef bland annat på boendet Vågen i Arvika och Tre Stiftelser i Göteborg. Att hennes engagemang är starkt märks ungefär fem sekunder in i samtalet. Hon är livlig, också på telefon, och har nära både till skratt och målande beskrivningar av verksamheten. Rätt som det är förflyttar hon lyssnaren till hemtjänsten vintertid och förmedlar känslan av mörker och ishala småvägar i kommunens ytterdelar, av bristande mobiltäckning och av tunga mötande timmerbilar.

– Ibland är anhöriga ute och sandar för att det ska gå bra. Andra gånger har vi fått anlita bandvagn för att de ska komma fram, men vi har hittills aldrig missat ett besök, berättar hon stolt.

Hur gör du för att väcka medarbetarnas engagemang?

– Jag borde hämta någon av dem, så du kan fråga direkt. Men de säger att de inte är vana att ha en chef som bryr sig så mycket om deras arbetsmiljö och arbetssituation. Och om man bryr sig vinner man deras tillit.

Hon beskriver sina medarbetare som experter. De är de som känner brukarna och som vet vad de behöver och vad som ska göras. Därför går en stor del av hennes tid åt att lyssna på dem.

– Visst kan det hända att medarbetarna är negativa till mina förslag, men då försöker jag förstå vad som ligger bakom. De kan ju ha rätt. Jag tycker dessutom det är viktigt att inte dra alla över en kam. Jag tror på betydelsen av att se en och en.

Melinda Liljegren-Mossberg arbetar aktivt för att medarbetarna ska se det positiva och inte fastna i negativa bilder. I stället önskar hon att de ska filtrera fram det som är viktigt. För att åskådliggöra vad hon menar säger hon: ”Du vet om du ska köpa en Volvo, så ser du bara Volvobilar.” Det är så jag vill att medarbetarna ska tänka i förhållande till det viktiga och positiva i arbetet.

– Samtidigt måste de få gnälla ibland, det kan vara viktigt för att orka eftersom de är sina egna verktyg i arbetet. Men de är också väl medvetna om att tillstånd smittar och vi reflekterar ofta kring det.

Enligt samma tänkesätt fokuserar hon aldrig på pengar, i betydelsen ”vi har för lite resurser”. Däremot har hon ansökt om stimulansmedel och fått ökad grundbemanning och också fått projektpengar för att skapa en egen modell liknande den som används i Skönsmo.

– Att säga att man har för lite resurser är som att säga att personalen inte duger. Personalens kompetens är den viktigaste resursen. Visst är pengar viktigt, men ännu viktigare är att medarbetarna trivs, känner tillhörighet. Det som är avgörande är att satsa, satsa, satsa på personalen.

Det ser ut som hon gör det rätta. Medarbetarna är nästan aldrig sjuka och ligger med sina 0,5 procents sjukskrivning betydligt lägre än kommunens mål på 4,5 procent. Hon anser själv att hon leder världens bästa grupp.

– Jag prisar mina medarbetare varje dag. De är superduktiga och löser hela tiden problem. Dessutom skämtar vi mycket, också med brukarna, och skrattar konstant. Det är den roligaste personalgruppen i hela världen, säger hon.