Utredaren Susanne Rolfner Suvanto lämnade den 31 mars över två tjocka böcker till äldreminister Åsa Regnér. Titeln på utredningen är det något dubbeltydiga Läs mig! Det är inte bara en uppmaning till regeringen, utan även ett direkt citat från en kvinna på ett äldreboende som sagt att det viktigaste är duktig personal.

– När jag frågade vad är det att vara duktig, svarade hon: ”Jo, det är när man kan läsa mig”, berättar Susanne Rolfner Suvanto.

Hon betonar att statens uppgift är att skapa trygghet för den trio som äldreomsorgen handlar om: Den äldre som får omsorg, den som ger omsorg och de anhöriga. Det är, menar

utredaren, centralt både för tryggheten och viljan att betala skatt. Och för att långsiktigt kunna kvalitetsstämpla äldre­om­sorgen måste personalens kompetens höjas. Därför är det nödvändigt att personalen får möjlighet till handledning och reflektion. Det ställer höga krav på cheferna och därför föreslås en nationell ledarskapsutbildning för enhetschefer. Även biståndshandläggarens kompetens ska säkerställas genom krav på geriatriska kunskaper i socionomexamen.

​Ett av de skarpaste förslagen– och det mest publika – är legitimation för under­sköterskor. Det är Sveriges vanligaste yrke och den i särklass största gruppen inom äldreomsorgen. Men utbildningarna varierar mellan olika landsändar. Målet är nu kravspecifikation på vad en undersköterska kan och därför en legitimation.

– Att vara undersköterska är ett vackert och mäktigt yrke. Det är att ha andra människors liv i sina händer. Det finns inga enkla jobb inom äldreomsorgen, betonar Susanne Rolfner Suvanto.

Hon vill en gång för alla tvätta bort stämpeln på äldreomsorgen som en arbetsmarknadsregulator. Målet är lika krav på utbildning och kompetens, oavsett om det handlar om etablerad personal, omskolade eller nyanlända.

– Vi vill stimulera rekrytering och utbildning, bland annat för dem som kommer till Sverige och vill arbeta med äldre. Men jag vill inte ha olika kategorier av anställda, kraven ska vara lika.

​När hon tog emot utredningen betonade äldreminister Åsa Regnér att ett centralt område också är äldres psykiska hälsa.

– Att bli äldre är dramatiskt, många förlorar sin partner, nära vänner och flyttar för första gången på decennier. Ibland underskattar vi förändringarna och behovet av stöd i en äldre män­niskas liv, sa Åsa Regnér.

Utredningen har följt direktiven, vilket resulterat i ett förslag om ett nationellt kunskapscentrum om äldre och psykisk hälsa. Dessutom föreslås stimulansbidrag för välfärdsteknik och förenklad biståndshandläggning för personer över 80 år.

Utredningen siktar högt och vill att den nationella kvalitetsplanen ska gälla mellan 2019 och 2034. Målet är en parti­övergripande överenskommelse som alltså ska gälla över fyra val. Inspirationen till denna långsiktiga modell har hämtats från Norge.

I uppdraget för Susanne Rolfner Suvanto låg även att alla analyser och förslag skulle ha ett perspektiv på jämställdhet och jämlikhet. Därför är det inte så överraskande att utredningen föreslår ett femte mål för äldre­omsorgen som komplement till de fyra mål som riksdagen klubbade 1998. Detta nya mål är ”Äldre kvinnor och män ska ha tillgång till en jämställd och jämlik vård och omsorg”.

​Sedan Susanne Rolfner Suvanto i juni 2015 fick sitt uppdrag, har hon besökt eller fått besök av 138 aktörer och deltagit i ett 30-tal evenemang. Hennes utgångspunkt har varit att leverera något användbart och att väcka något annat än känslan av ”Åh, nej. Inte en utredning till.”

 – Vårt mål är att utredningen ska vara intressant för de som jobbar ute i verksamheterna. När vi frågat vad de vill se i en kvalitetsplan och vad som skulle få dem att använda den har vi fått svaren att den ska vara faktatät och ge en samlad bild av kunskapsläget.

​Ingen sten på någon nivå ska ligga orörd under de kommande fyra mandat­perioderna, vare sig det handlar om personalens kompetens, tekniska lösningar, samverkan mellan olika huvudmän, innovationer, bostäder, rehabilitering eller förebyggande och hälsofrämjande insatser med mera.

– Alla förslagen hänger ihop. Förstärker man till exempel rehabilitering eller arbetet med välfärdsteknik, så kräver det kompetensutveckling. Vi vill också att det ska finnas stora möjligheter att ta självständiga initiativ lokalt, betonar Susanne Rolfner Suvanto.

Utredningen gör också en historisk tillbakablick och tar medvetet upp mycket från tidigare undersökningar. Övertygelsen är att förutsättningen för ett långsiktigt utvecklingsarbete är att lära av historien och hur synen på äldre och samhällets insatser hänger ihop. Sammantaget vill utredningen göra en tidslinje att utgå ifrån för att kunna mäta hur förbättringsarbetet framskrider fram till mitten av 2030-talet.

– Vår tanke är att kvalitetsförbättringar kan ske lokalt lika väl som regionalt och nationellt, säger Susanne Rolfner Suvanto.