Både Maria och Annelie, som inte vill framträda med efternamn, har lång erfarenhet från äldreboende och demensvård och har sett många yttringar av demenssjuka mäns sexualitet. De saknar konkreta råd om hur de ska hantera den sexualitet de möter i jobbet och som kan bli besvärande, både för de andra boende och för personalen. Och som skapar incidenter som sin tur försvårar rekrytering.

– Vi vill veta hur vi ska kunna hjälpa dem, för deras sexualitet skapar några av våra svåraste problem inom äldreomsorgen. Det finns kåta karlar på alla boenden men det är svårt att tala om allt nedanför midjan, säger Annelie.

– Andra rabblar könsord hela dagarna och ibland kan man dra dem åt sidan. Samtidigt bor de ju där och ska inte gömmas i en skrubb, säger Maria.

Maria har de senaste 20 åren arbetat på det som tills nyligen var ett specialboende för demens, missbruk och psykiska problem. Annelie är hennes kollega och har 40 års erfarenhet från äldreomsorgen. Båda jobbar natt och är då två personer som ansvarar för två våningar med sammanlagt 24 boende.

För det mesta finns någon bland de boende som är extra på hugget sexuellt. För personalen blir effekten ständiga inviter och ofta väcks lusten i samband med att de hjälper till med toalett eller dusch.

– Det händer ibland att någon försökt rycka ner mig i sängen, men då brukar jag svara att: ”Det här passar sig inte. Jag är ju gift med en annan man, och inte har jag lust heller.” Ibland får man bara svälja det hela och försöka prata. Att bli arg lönar sig inte, det triggar mer, säger Maria som ser en fördel i att vara yngre, ofta får de äldre bland personalen som är närmare de boende i ålder fler inviter.

Hon försöker ändå tänka på sitt kroppsspråk, att inte sätta rumpan i vädret eller vända ryggen till, det sistnämnda är viktigt också när boende är aggressiva.

– Personalen kan ju ändå flytta på sig. Det svåraste med en sexuellt aktiv man är för de andra boende. Om alla är samlade i samlingssalen, så kan han passa på att gå bakom en rullstol och låta handen glida ner under tröjan för att ta på en hjälplös kvinnas bröst och hon kan inget göra för att försvara sig, säger Annelie.

Ibland har problemen varit så stora att de sexuellt aktiva männen har medicinerats mot sin sexlust. Bieffekterna innebär att de då blir slöa och passiva.

– Det är synd om de boende som blir utsatta för männens sexualitet, men det är också synd om de här männen. Många är yngre, kanske i 70-årsåldern, och sexualiteten är det sista som lämnar dem, säger Annelie.

Mer aktivitet på dagarna som minskar sexlusten står på önskelistan både hos Maria och hos Annelie. Maria efterlyser de personliga assistenter som många haft tidigare, men som dras in när de beviljats boende.

– Alla brinner för något och det gäller att finna och stimulera det, kanske gå på idrott tillsammans med någon, säger Maria.

– De behöver aktiveras så de glömmer sex. Ge dem krattor, spadar, en bok eller ett korsord, något att göra. Det är klart att lusten kommer när det finns en massa damer runt dem hela dagarna, konstaterar Annelie.

Hon är en av dem som håller i arbetet med värdegrunden på boendet och tycker den är svår att stå upp för i många sammanhang.

– Varför får en man inte vara kåt och dricka konjak när han bor här? De ska ju leva som de gjort förr, säger Annelie.