Klassiker lockar nyfikna lyssnare
Det är aldrig för sent att upptäcka skönlitteraturens läkande kraft. I Prästskogens högläsningsgrupp finns det flera ovana läsare, men här är det inga förenklade varianter som gäller, utan svenska klassiker i original.
Söndagarnas högläsning på äldreboendet Prästskogen har blivit veckans höjdpunkt för gruppens sex deltagare. Selma Lagerlöf är favoriten. Vid extra festliga tillfällen bjuds det på whisky.
– Vi har hållit på i snart tre år. Tvåårsjubiléet firade vi med en flaska Oban. Den andra advent är det dags för treårsfirande, så då blir det mer whisky, säger Perols Ulla Gudmundson.
Hon kommer till Prästskogen i Rättvik varannan söndag för att på ideell basis hålla i högläsningen.
”Lättlästa böcker tvättar bort magin ur texterna. De kan nog vara bra för människor med demens. Men ingen i vår grupp har de problemen.”
Gruppen består av tre kvinnor och tre män mellan 70 och 96 år. Fyra av dem har varit med från början, två är nya sedan i somras och flera av dem är ovana läsare. Ett par av dem har haft stroke, någon har stora svårigheter att tala och en av dem hör lite illa. Men alla gillar sina söndagsträffar, när Perols Ulla Gudmundson tillsammans med hunden Pia dyker upp en timme lagom till eftermiddagskaffet.
– Jag har aldrig läst tidigare, jobbet kom alltid först. Men högläsningen betyder mycket och det blir en gemenskap, säger 86-åriga Maj-Britt Åkerlund, som tidigare jobbat i färghandel och kosmetikabutik.
Det hela startade 2014 med att Perols Ulla Gudmundson såg en lapp på biblioteket. Hon hade just flyttat tillbaka till Rättvik, efter 30 år inom utrikesdepartementet på olika platser i världen. Biblioteket sökte tillsammans med studieförbundet Vuxenskolan efter volontärer för högläsning. Hon fick bra tips från biblioteket och Studieförbundet, till exempel om vikten av att inte ha för stora grupper. De gav också en del bra förslag på böcker.
Men de lättlästa versionerna avfärdade hon.
– Lättlästa böcker tvättar bort magin ur texterna. De kan nog vara bra för människor med demens. Men ingen i vår grupp har de problemen så det fungerar utmärkt med de riktiga versionerna, förutsatt att texterna väljs med omsorg och man inte läser för långa sjok åt gången.
Selma Lagerlöf har blivit en stor favorit, hennes historier utgår från bondemiljöer som påminner om deltagarnas uppväxt.
– Ja, Selma är vår absoluta höjdare. Dialogerna mellan Ingmar Ingmarsson och hans hustru i Jerusalem fick gruppen att brista ut i spontana applåder och vi har tillsammans häpnat över Marianne Sinclairs pappa i Gösta Berlings saga. När vi läste om Nils Holgersson när han kommer till Rättvik brast en av deltagarna i gråt, berättar Perols Ulla Gudmundson.
Denna oktobersöndag är gruppen inne på Selma Lagerlöfs första del i trilogin Löwensköldska ringen. De blir påminda om vad som hände i berättelsen förra gången.
”Högläsningen ger ett slags koncentrerad stämning. Alla lyssnar verkligen. Vi har som ett eget rum, vår lilla fristad. Här går vi in i en annan värld.”
Den här boken läser de rakt igenom. Annars väljer Perols Ulla Gudmundson ofta ut avsnitt som lämpar sig för högläsning, och sammanfattar det som hänt däremellan så att berättelsen hänger ihop.
Det är stora dilemman som kommer upp i Löwensköldska ringen, frågor som rör rätt och rättvisa, skuld, skam, kärlek, övergivenhet och hat. Det råder en koncentrerad tystnad i det skyddade hörnet av äldreboendet, deltagarna lyssnar och hon läser inlevelsefullt ur det valda avsnittet.
Därefter följer ett litet samtal om det just lästa. Hur skulle de själva ha gjort i huvudpersonens situation? Gjorde hon rätt eller fel?
– Nja, det är nog svårt att svara på, tycker Pellas Åke Hansson som är nyfiken på vad som kommer att hända i nästa kapitel.
Efter en stund går deltagarna över till att dricka lite mer kaffe, äta av Perols Ulla Gudmundsons medhavda choklad och prata om annat. Det är inte bara boken som står i centrum, lika viktig är gemenskapen.
Att läsa högt på äldreboendet är i sig inget nytt fenomen, men nytt är att högläsningens effekter, liksom läsningens betydelse överhuvudtaget, alltmer kommit i fokus som ett led i att minska psykisk ohälsa.
I England finns sedan flera år volontära högläsningsgrupper där man tillsammans läser högt ur en skönlitterär bok eller poesi. Metoden kallas Shared reading (gemensam läsning). En viktig tanke är att fler ska upptäcka läsningens glädje, och en av flera målgrupper är just människor på äldreboenden. Volontärerna får en tredagarsutbildning innan de kan börja med grupperna. Det är viktigt att de inte ska vara ”lärare”, utan läsningen sker på gruppens villkor, allas röster är lika viktiga.
Maj-Britt Åkerlund, Perols Ulla Gudmundson, Anna Gravsjö, Olle Sparf och Pellas Åke Hansson bänkar sig för veckans högläsning på äldreboendet Prästskogen i Rättvik.
Via skönlitteraturen kan människor få hjälp att formulera sina egna tankar och känslor.
Perols Ulla Gudmundson klappar hunden Pia samtidigt som hon läser ur Löwensköldska ringen.
Anna Gravsjö, Olle Sparf och Pellas Åke Hansson tycker att de har lärt känna varandra bättre under söndagsträffarna.
Metoden har visat sig ha god effekt, många deltagare tycker sig må bättre av högläsningen, de får ett sammanhang och blir sedda. Shared reading-grupper är på gång även i Sverige, bland annat i Uppsala i ett samarbete mellan Uppsala universitet och regionbiblioteken i Uppsala och Stockholm.
Under det senaste året har också biblioterapi blivit ett begrepp i Sverige. Biblioterapi handlar om att använda sig av litteraturens läkande och stärkande kraft. Via skönlitteratur och poesi kan människor få hjälp att formulera sina egna tankar och känslor, den kan hjälpa dem framåt, stärka och trösta. När de lästa orden delas med andra väcks nya tankar och reflektioner. I samtalen handlar det om vad böckerna gör med oss, inte hurdana de är.
Perols Ulla Gudmundson vill dock inte kalla söndagsträffarna på Prästskogen för biblioterapi.
– Absolut inte. Det är att konstra till en naturlig vanlig mänsklig samvaro. Jag ser det här mer som en vanlig bokcirkel där man förhoppningsvis kan bidra till lite välbefinnande.
De sex deltagarna mår bra av sina söndagar.
– Ja, man väntar på den här dagen. Man får en stund där man pratar lite, lyssnar, dricker kaffe och lär känna varandra lite mer, säger Olle Sparf.
Något händer när de ses, reflekterar Ulla.
– Högläsningen ger ett slags koncentrerad stämning. Alla lyssnar verkligen. Vi har som ett eget rum, vår lilla fristad. Här går vi in i en annan värld.
Katarina Verfå är undersköterska på Prästskogen.
– Vi ser att deltagarna blir glada och tycker om det här. Om det finns fler volontärer skulle vi kunna ha fler grupper, kanske för att gå ut och gå. Vi har inte alltid tid med det.
Tro inte att du kommer som en Guds gåva. Det är vi – oss – det handlar om. Var lyhörd, ta det lugnt.
Var trofast och pålitlig. Håll en fast rutin, ta inte på dig mer än vad du hinner med.
Var inte för många i en grupp. 5–6 stycken är bra.
Läs högt och tydligt, se till så att alla hör.
Ta reda på lite om deltagarnas bakgrund. Är de läsvana? Kanske kan man hitta böcker med en miljö som de knyter an till.
I Finland finns sedan länge en utbildning i biblioterapi riktad bland annat till människor inom vård- och omsorgsyrken. De kan sedan använda sig av metoden för att hjälpa personer med psykisk ohälsa eller dilemman i sina liv. Ofta sker biblioterapin i grupp.
Metoden växte fram under första världskriget, när sjukvården upptäckte att läsning kunde verka helande för soldater. Biblioterapin har sedan dess använts i bland annat USA, England, Finland och Ungern. Nu har intresset väckts även i Sverige och hösten 2017 startade den första utbildningen i biblioterapi vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Tommy Grop, 70 år, tidigare företagare inom målning och snickeri.
Väldigt mycket! En gemenskap, ett avbrott i tillvaron, att få lyssna på någon som kommer utifrån och läser. Och jag tycker om det hon läser.
Maj-Britt Åkerlund, 86 år, har jobbat i färghandel och i kosmetikabutik.
Jag är nyfiken av mig, vill vara med där det rör sig. Man blir ensam på ett sådant här ställe. Gruppen blir en gemenskap, ett gäng som träffas varannan vecka. Och Selma Lagerlöf var nog en otrolig kvinna, det är spännande det hon varit med om.
Maja Knapp, 96 år, hemmafru när barnen var små, därefter postkassör.
Jag kom med i somras. Det är skönt att lyssna när någon läser högt. Ulla läser bra. Selmas berättelser är spännande, jag har hört flera sedan jag var barn. Far var lärare och han läste högt för oss.
Olle Sparf, 82 år, före detta elektriker.
Det är roligt att prata om äldre tider, jag väntar på söndagarna. Man lär känna varandra mer och får höra så många olika berättelser från samma bok.
Pellas Åke Hansson, 88 år, tidigare industrielektriker.
Jag gick med i gruppen i somras, tyckte jag kan lyssna ett tag. Sedan började jag fascineras av hur Selma får till det i alla berättelser. Jag bodde ett tag i Värmland så jag känner igen mig i trakterna hon berättar om.
