Krafttag krävs mot sjukfrånvaron
Sjukfrånvaron har ökat inom nästan alla yrkesområden sedan 2012. Allra störst är ökningen inom vård och omsorg. I år syns visserligen en inbromsning, men regeringen vill se åtgärder för att minska sjuktalen ytterligare.
Sjukfrånvaron har ökat stadigt de senaste åren och det är inte bara fler som är sjuka, fler blir också sjukskrivna längre. Dessutom får fler än tidigare psykiatriska diagnoser, oftast depressioner och ångestsyndrom.
I våras fanns det 198 471 registrerade sjukfall hos Försäkringskassan, en kraftig ökning jämfört med 2010 då motsvarande siffra var 111 500. Allra högst är sjukfrånvaron i kvinnodominerade yrken. Under 2014 stod vård- och omsorgsanställda för en femtedel av antalet sjukfall i Sverige.
I början av sommaren visade siffror från Försäkringskassa att sjukpenningtalet var 10,7 dagar. Fortsätter utvecklingen räknar myndigheten med att motsvarande tal är 11 dagar år 2020.
Regeringens mål är att talet i stället ska vara 9 dagar samma år. Uppnås målet minskar kostnaderna rejält för sjukfrånvaron. I pengar handlar det om en besparing på hela 7 miljarder kronor.
– Jag är bekymrad över utvecklingen, inte minst det som sker inom äldreomsorgen, det verkar som om man vant sig vid högre sjukfrånvaro, säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).
De senaste prognoserna från Försäkringskassan visar dock att en vändning kan vara på gång. Ökningen av sjukfrånvaron tappar fart.
– En inbromsning har skett. Vad det betyder för utvecklingen de kommande åren är för tidigt att säga och ska uppgången brytas krävs aktiva åtgärder från berörda aktörer, säger Peje Bengtsson, analytiker på Försäkringskassan.
Men inbromsningen i sig är inte tillräcklig, anser regeringen. Åtgärder måste genomföras. Under de senaste 30 åren har sjukfrånvaron varierat kraftigt och den variationen måste stoppas (se faktaruta).
– Det vi vill åstadkomma är en mer stabil nivå. Målsättningen är en stabil sjukfrånvaro som motsvarar 9 sjukpenningdagar. Och då måste sjukfrånvaron minska – inte minst – inom vård och omsorg, säger Annika Strandhäll.
”Jag är bekymrad över utvecklingen, inte minst det som sker inom äldreomsorgen, det verkar som om man vant sig vid högre sjukfrånvaro.”
För att vända utvecklingen presenterade regeringen i våras en hälsoväxling. Den innebar att arbetsgivaravgiften skulle höjas med 25 procent för arbetsgivare med anställda som varit sjukskrivna längre än 90 dagar. Men om fack och arbetsgivare kom överens om att genomföra åtgärder som var lika effektiva skulle förslaget skrotas. Parterna ansåg att hälsoväxlingen var orättvis eftersom den skulle innebära att vissa arbetsgivare fick betala mer än andra. En annan invändning var att det var fel att lägga allt ansvar på arbetsgivarna, dessutom ansåg arbetsgivarna att de redan genomför åtgärder.
– Vi arbetar intensivt tillsammans med facken för att förbättra arbetsmiljön. Det handlar om en rad åtgärder, bland annat att införa fler verkliga heltider. Andra områden som vi behöver se över är hur vi ska behålla mer erfaren personal och få fler närvarande chefer, säger Caroline Olsson, sektionschef på SKL. Men det är inte arbetsmiljön enbart som förklarar utvecklingen och definitivt inte svängningarna i sjukfrånvaron, understryker hon.
Fackförbundet Kommunal tycker besparingar är en underskattad förklaring till utvecklingen.
– Varje uppgång som vi sett under de senaste 30 åren förklaras av besparingar i verksamheten som leder till mer press på personalen och färre anställda. Det måste få ett slut, säger Tobias Baudin, Kommunals ordförande.
Att uttala ett mål för sjukfrånvaron blir också väldigt statiskt, anser han.
– Vad händer när målet är uppnått? Arbetsgivarna borde se varje sjukskriven undersköterska som en stor förlust där all kraft ska ägnas åt att få tillbaka hen.
Regeringens hot om hälsoväxling fungerade. Under sommaren träffade fack och arbetsgivare inom statliga, kommunala och privata sektorn överenskommelser om att genomföra åtgärder för att minska sjukfrånvaron. När åtgärderna presenterats drogs förslaget om hälsoväxling tillbaka. Åtgärdspaketet inom den kommunala sektorn innebär bland annat att chefernas roll i arbetsmiljöarbetet ska stärkas, liksom chefernas kunskap om rehabilitering. Dessutom ska mer fokus läggas på förebyggande insatser. Nu ska regeringen följa hur sjukfrånvaron utvecklas inom respektive sektor och kontrollera att de utlovade åtgärderna genomförs. Det uttalade målet är att alla sektorer ska ha ett sjukpenningtal på högst 9 dagar år 2020.
Vid tre tillfällen sedan mitten av 1980-talet har sjukfrånvaron ökat i Sverige, i slutet av 1980-talet, i början av 2000-talet och från 2010. Ökningen pågår i några år, för att därefter minska. Ibland anses minskningen bero på försämrat arbetsmarknadsläge, men oftare på ändrade regler, till exempel ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen när det till exempel gäller ersättning. Mer fokus på arbetsmiljöfrågor och på sjukfrånvaron i sig brukar anges som förklaringar till att minskningarna sker.
Våren 2016 var sjukpenningtalet 10,7 dagar. Regeringens mål är att talet i stället ska vara 9 dagar år 2020 och då minskar kostnaderna med 7,1 miljarder kronor. Ett sjukpenningtal på 9 dagar kostar 36,3 miljarder kronor, jämfört med 43,4 miljarder för 11 dagar.