Sextimmarsdag gav bättre hälsa och livskvalitet

Mer energi vid arbetsdagens slut, bättre sömn och mindre stress. Så mycket bättre mådde undersköterskorna efter knappt två års försök med sex timmars arbetsdag vid Svartedalens äldrecentrum i Göteborg. Frågan är vad som händer nu, när försöket upphör och personalen åter jobbar heltid.

Hälsoeffekterna av den kortare arbets­tiden har mätts genom en rad olika frågor, som regelbundet ställts till undersköterskorna under försöket. En av frågorna var ”Tillfredsställande nivå av upplevd kraft kvar när jag kommer hem”. När försöket inleddes svarade en av fem undersköterskor på Svartedalen att de var nöjda med den energi de hade kvar vid arbetsdagens slut. Efter nästan två år med arbetstidsförkortningen upplevde varannan att de hade tillfredsställande energi när de kom hem. På ett boende som Svartedalen jämfördes med under hela försöket var det däremot färre än en av tio som hade nog med energi kvar efter jobbet.

Vad innebär det i praktiken att du har så lite energi kvar när du kommer hem?

– Då orkar man bara göra det mest nödvändiga och sedan gå och lägga sig. Arbetsvillkoren är inte rimliga när det ser ut på det viset, säger Bengt Lorentzon, som följt hela försöket med sextimmarsdagen som så kallad följeforskare.

Bengt Lorentzon är också vd för Pacta Guideline, ett konsultföretag som arbetar med följeforskning och utvärdering. Här har hans uppgift varit att följa försöket med arbetstidsförkortning och finna hållbara resultat för om och hur arbetstidsförkortningen påverkade undersköterskorna. Under de 23 månader försöket pågick rapporterade han var sjätte månad. Dess­utom gjorde han en undersökning innan projektet startades. Nyligen presenterades slutrapporten 23 månader med sex timmar.

– Det starkaste intrycket är att förbättringarna av olika hälsoaspekter är så oerhört stora och att de direkt kan kopplas till kortare arbetstid. Därför kan och bör rapporten läsas som en beskrivning av arbetsmiljön för en diskussion om förbättringar, säger Bengt Lorentzon.

Det var i slutet av 2014 som Göteborgs stad beslutade om försöket med kortare arbetstid för undersköterskor på boendet Svartedalen på Hisingen med 68 under­sköterskor och 72 lägenheter. Alla undersköterskor fick sex timmars arbetsdag med heltidslön från 1 februari 2015 till sista december 2016. För att kompensera den minskade tiden anställdes femton nya undersköterskor. Samtidigt valdes ut ett referensboende med 56 heltidsanställda undersköterskor och 72 boenden.

Frågorna i rapporten har handlat om arbetad tid, sjukfrånvaro, upplevd hälsa, fysiska aktiviteter och fysio­logisk hälsa, arbetsmiljö, hälsovanor och möjligheter till samarbete och utveckling. På frågan om sömn per dag visar undersökningen att de anställda på Svartedalen sov mer än en timme längre i genomsnitt än de anställda på referensboendet vid slutet av försöket. Likaså uppgav fyra av tio undersköterskor på Svartedalen att de hade en tillfredsställande nivå av stress efter försöket, jämfört med två av tio innan försöket inleddes. På referensboendet ansåg sju procent att de hade en tillfredsställande nivå av stress i december 2016, en siffra som sjunkit från 19 procent knappt två år tidigare. Möjligheten att hinna med sina arbetsuppgifter förbättrades också tydligt, liksom känslan av en tillfredsställande nivå av trötthet.

Men medan arbetstidsförkortningen uppen­barligen har haft en rad positiva och mätbara effekter, visar undersökningen drastiska försämringar på referensboendet under 23-månaderns-
perioden, bland annat mer än fördubblades sjukfrånvaron. Också den jämförelse av sjukfrånvaron som har kunnat göras med alla äldreboenden i Göteborgs stad visar på att arbetsmiljövillkoren verkar ha blivit tuffare generellt, undantaget Svartedalen.

Bengt Lorentzon vill inte ge några rekommendationer utifrån sitt arbete på Svartedalen, det ingår inte i hans uppdrag. Han refererar däremot till utredningen Vem ska arbeta i framtidens äldre­omsorg? som gjorts på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och som presenterades tidigare i år. Den visar att varannan undersköterska 2015 allvarligt övervägt att sluta inom äldreomsorgen, en ökning med tio procent sedan 2005.

– Vi vet att många under­sköterskor överväger att sluta, samtidigt som allt fler äldre behöver omsorg och vård. Undersköterskorna behövs, men de blir allt svårare att rekrytera. Det är ett problem som måste lösas och ett sätt kan vara att förbättra arbetsmiljön. Det skulle kanske attrahera fler till yrket, säger Bengt Lorentzon.

Hans rapport omfattar också frågor till de äldre som bor på Svartedalen – märkte de något av undersköterskornas kortare arbetstid? Där blir svaren mer lika mellan referensboendet och Svartedalen. Uppenbarligen lyckas undersköterskorna vid referensboendet hålla uppe kvalitén i förhållande till de boende. Detta trots att de under jämförelse­perioden blivit alltmer stressade, tröttare, sover sämre och har allt sämre ork kvar när de kommer hem. Det visar på den höga professionella inställningen och att undersköterskorna håller fast vid sina kärnvärden, konstaterar Lorentzon.

– Undersköterskorna i Göteborg är oerhört professionella och en annons efter en undersköterska är lika kvalificerad som om den skulle rikta sig till en arkitekt eller civilingenjör. Men förmodligen betalar den enskilda undersköterskan ett eget pris för att inte tumma på kvalitén.

Projektet avslutades i december 2016 och personalen arbetar nu ordinarie arbetstid. På tidningen Göteborgs-Postens debattsidor grälar politikerna om sextimmarsdagens värde och kostnader. Försöket har kostat 12,5 miljoner kronor. Mellan 15 och 17 nya jobb skapades och staten minskade sin kostnad för arbetslöshetsersättning med sex miljoner kronor. Bengt Lorentzon avstår att önska inför framtiden i förhållande till sextimmars­dagens betydelse. Det överlämnar han åt politikerna.

– Men det finns frågor som kan ställas. Vad innebär sextimmarsdagens förbättringar av hälsan till exempel för sjukvården på längre sikt? Arbetsmiljömässigt vet vi att det är stora skillnader mellan en åttatimmarsdag och en sextimmarsdag. Att förhålla sig till det är en samhällspolitisk fråga, säger Bengt Lorentzon.

Gunhild Wallin

Gunhild Wallin

Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant