Hälsa – vår tids religion

För många inom omsorgen kan en cigg öppna för en nödvändig paus och en stunds social samvaro. Frågan är hur länge till vårdtagare och arbetsgivare accepterar en sådan osundhet, när hälsotrenden blir den nya moralkompassen.

Britta Pelters är forskare och lektor i hälso­pedagogik vid Högskolan i Halmstad. Hon tycker sig se hur hälsan får allt större utrymme i människors liv. Hon jämför retoriken runt träning med den kring religion.

Själv cyklar hon varje dag 35 kilometer fram och tillbaka från hemmet i Simlångsdalen till högskolan inne i Halmstad.

Cykling genom naturen ger henne avslappning och bättre förmåga att klara stress, säger hon. Men var går gränsen till besatthet?

Britta Pelters och hennes kollega Barbro Wijma, professor vid Linköpings universitet, har använt religions­sociologins definitioner av vad som kännetecknar en religion och applicerat dem på hälsotrenden. De finner likheter på alla punkter.

Här är några av aspekterna de studerat: gemenskap, sinnesstämning och känslor, ritualer, symboler, övertygelse om unik realism och sanning, moraliska värderingar samt något heligt.

– Jag tittade på rubriker, bilder och texter i medierna och la märke till många religiösa metaforer. Det handlar om dieter som ska ”frälsa”, gymmet som ett ”fitnesstempel” och på nätet finns ett prästerskap av hälsobloggare. Hälso­världen är inte helt sund. Den kan rymma en diskriminerande tendens, ett slags ”hälsism”, berättar Britta Pelters.

 

Forskning har uppmärksammat hur patienter stundtals känt sig kränkta av vårdpersonal som haft synpunkter på deras kroppar och deras brist på träning.

När Britta Pelters jobbade på Karolinska Institutet och undervisade vård- och omsorgspersonal från Stockholms stad om värdegrund berördes detta. Hur ska man behandla en brukare inom hemtjänsten som dricker för mycket? En som vägrar duscha? En som är mycket överviktig?

Syftet var att skapa medvetenhet om värdegrunden och utbilda några från varje arbetsplats att bli förkämpar för ett bra etiskt förhållningssätt.

Ett återkommande honnörsord var respekt gentemot den utsatta vårdtagaren. Att tänka på att inte skada integriteten och att inget ska vara kränkande.

Men kan en motsatt situation uppstå: att patienten/brukaren rackar ner på personalen?

– Det kan jag absolut tänka mig, många som jobbar inom vård och äldreomsorg har en hög arbetsbelastning, låg lön, jobbar kanske skift och hinner och orkar inte satsa energi på att träna och sköta sin hälsa. De kan säkert uppleva ökande krav på hälsa från både arbetsgivare och patienter. Patienten tänker kanske: Hur ska hon orka lyfta mig när hon själv är så överviktig? Eller: Den där röken från kläderna vill jag inte känna. Hon borde ta bättre hand om sig för att bättre kunna ta hand om mig.

 

Statistik visar att undersköterskor och vårdbiträden som jobbar inom vård och omsorg har det högsta antalet sjuk­dagar jämfört med ett stort antal andra yrkesgrupper.

I en undersökning från 2013 hade de 13,7 sjukdagar per år. Sjukgymnaster, som har högre utbildning och större möjligheter att styra sitt arbete, hade samma år 8,8 sjukdagar.

Det finns 180 000 undersköterskor i Sverige och många kommer att sluta de närmaste åren. Beräkningar visar på ett årligt behov av 10 000 nya undersköterskor. Arbetsmiljön, både den fysiska och psykosociala, kommer att ha betydelse för möjligheten att fylla luckorna.

Britta Pelters har mött många som jobbar i äldreomsorgen och säger: ”Jag har väl inte sett massor av vältränade människor framför mig.”

– Väldigt många har dessutom utländsk bakgrund och kommer från samhällen där rökning är mer accepterat och respekterat än i Sverige. Många av dem vill värna rökpausen. Unna sig en stunds avkoppling. En mental paus med lite social samvaro.

Britta Pelters anser att tränings­trenden slog igenom på allvar kring millennieskiftet.

– Hos tidigare generationer var den inte så framträdande, åtminstone inte inom arbetarklassen. Min pappa var elektriker. Han hade aldrig några tankar på träning och det han förmedlade till mig var att jag skulle satsa på knoppen och inte kroppen. Utbildning var det viktiga.

Och, betonar Britta Pleters, hennes pappa menade inte skolämnet idrott och gymnastik. Attityden till träning präglas mycket av klass och uppväxtmiljö.

– När jag besöker min barndoms by på den tyska landsbygden ser jag fler överviktiga än i svenska storstäder.

 

Britta Pelters har gjort en studie om hur svenska skolelever ser på rökning.

– Mönstret var ganska tydligt. I skolor i villaförorter var eleverna mer negativa till rökning än på skolor med elever från hyreshus i miljonprogrammens förorter. Där kunde det till och med innebära hög status att röka.

Varför har kroppstrenden blivit så stark?

– Människor söker något som ger livet mening och trygghet. Något som gör det hanterbart och begripligt. Att träna mycket kan ge en känsla av att skapa sitt liv och att göra det långt och hälsosamt. Det är den trygga känslan man vill åt men när det slår över kan det skapa stress. Och till och med bitterhet om man till exempel trots alla ansträngningar skulle bli sjuk i cancer. Man har svårt att förstå att slump och genetik kan slå hårdare än en aldrig så sund livsstil.

Är det bättre att tro än att träna?

– Haha, det beror väl på. Allt går inte att träna bort. Acceptans och tro kan vara en bättre strategi. Något som ger en starkare känsla av mening och sammanhang.

Britta Pelters tror att idealet med en vältränad kropp är mer utvecklat i högstatusyrken som jurist och läkare.

– Där vill arbetsgivaren gärna se vältränade kroppar, men det kravet kan vara på väg också till lågstatusjobb som undersköterskans.

Sedan ett år har arbetsgivaren ett utvidgat ansvar för arbetsmiljön. An­svaret ska omfatta också den psykosociala miljön.

Britta Pelters ser en risk med att arbetsgivaren prioriterar enkla lösningar som gymkort till alla individer i stället för att ta itu med arbetsbelastning eller stämningen i arbetsgruppen.

– Ansvaret läggs på individen när det borde läggas på strukturen. I kläm kommer en hälsounderklass som inte har energi, tid eller resurser att satsa på sin hälsa.

Läs fler

Lasse Granestrand

Lasse Granestrand

Frilansjournalist och författare.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant