Hjärnan – chefens viktigaste mjukvara
Dålig kunskap om hjärnans belöningssystem gör att chefer fokuserar på fel saker. Det hävdar Katarina Gospic, folkbildaren som vill förändra världen med hjärnforskning.
Katarina Gospic började klura på hjärnan när hon var fyra år. Hon undrade: Hur går det till när en tanke poppar upp? Var kommer den ifrån? Går den att styra? Fascinationen för den där ”svarta boxen” gav inte med sig genom åren. Tvärtom!
I dag tillhör hjärnforskaren Katarina Gospic en av landets mest populära experter på vad som försiggår inuti våra skallar. Hon är en hängiven hjärnmissionär som vill förändra samhället genom den forskning som finns på området.
– Jag drivs av livskallet att öka förståelsen för hur hjärnan kan skapa förutsättningar för välmående, hälsa och prestation, säger hon.
Klockan är inte ens halv nio på måndag morgon men Katarina Gospic har varit vaken länge. Hon har till och med hunnit avverka en direktsändning i en tv-soffa. Där har hon talat om hur mobiltelefoner kan göra oss stressade och ofokuserade. Och varför vi ständigt fipplar med våra telefoner.
– Mobilen är som en digital godisskål. Lika svårt som det är att bara ta en enda godisbit, lika svårt är det att låta bli att titta i mobilen, förklarar hon.
Det beror på att hjärnan har en grundmekanism som gör att vi mår bra av snabba belöningar. När vi får ett sms eller om någon gillar vårt inlägg på Facebook aktiveras hjärnans belöningsstruktur, striatum, som gör att vi får en härlig belöningsdusch. Och sedan känner vi att vi vill ha den igen och igen …
Mekanismerna bakom dessa belöningsduschar har också mycket att göra med effektivt ledarskap och arbetsliv. Betydligt mer än många av oss vet.
Att förstå mer om hjärnan handlar om hur vi människor fungerar och det är själva grundbulten i ett gott ledarskap, menar Katarina Gospic, som driver bolaget Brainbow Labs och har skrivit boken Neuroledarskap tillsammans med chefshandledaren Stefan Falk.
I boken serverar de den beska insikten att majoriteten av dagens ledare är ineffektiva. En viktig förklaring är att chefer inte har genomskådat människans biologiska basprogrammering.
”Den allra främsta uppgiften för att kunna vara en bra och effektiv ledare är att lyfta fram och utveckla sina medarbetare. Därför är det viktigt att veta att vi människor älskar snabba belöningar och helst undviker allt som är obehagligt.”
Trots en svindlande snabb teknikutveckling har våra hjärnor sett likadana ut i 40 000 år. Våra stenåldershjärnor ska alltså handskas med multitasking och digital transformation. Inte konstigt att det ofta blir krockar – och det är väsentligt att förstå varför.
– Den allra främsta uppgiften för att kunna vara en bra och effektiv ledare är att lyfta fram och utveckla sina medarbetare. Därför är det viktigt att veta att vi människor älskar snabba belöningar och helst undviker allt som är obehagligt. Då är det också lättare att reglera och styra de här beteendena och få alla med på tåget, säger Katarina Gospic.
Katarina Gospic förklarar närmare med hjälp av en av de träffsäkra vardagsliknelserna som också är hennes signum.
– Om du gillar ost och inte choklad kan jag som ledare inte motivera dig med choklad bara för att jag själv gillar det. En effektiv ledare måste vara lyhörd för individuella skillnader och veta vad som kickar igång ditt eget och andras belöningssystem. Annars kan utvecklingen inte drivas framåt.
Dessvärre ägnar sig alltför många chefer åt fel saker, enligt Katarina Gospic.
I stället för att utveckla verksamheten lägger de ner för mycket tid på att rätta till det som inte fungerar. Det är fel fokus, poängterar hon.
Vidare väljer ledare att anställa medarbetare som bekräftar deras åsikter.
Vi gillar helt enkelt människor som liknar oss själva. Det skapar trygghet. Personer som vi uppfattar som annorlunda upplever vi som svåra att förutsäga och det gör oss oroliga.
I arbetslivet gör det här ofta att medarbetare som är mest lika chefen rekryteras. Och det riskerar i sin tur att göra verksamheten mindre dynamisk och effektiv.
Ett annat vanligt misstag som ledare gör är att detaljstyra arbetet. Det ger signalen att man inte litar på medarbetarna. När vi själva i stället får hitta lösningar och strategier får vi den där ”belöningsduschen” som ökar motivation och arbetslust.
Katarina målar upp ännu en slagkraftig vardagsmetafor.
– Du bjuder mig på middag. Kul! Men så skickar jag en shoppinglista, dukningsanvisningar och recept till dig. Skriver att jag vill ha älgstek fast din paradrätt är fisksoppa. Hur kul är det för dig? Sett ur ett hjärnperspektiv har jag begränsat din autonomi och sannolikt gjort dig mindre peppad.
Hur gör då denna lekfulla och gladlynta folkbildare för att hålla sin egen energi på topp?
Katarina Gospic lever som hon lär. Hon tar en sak i taget, undviker multitasking och varvar intensiva arbetsperioder med vila.
– Häromkvällen gick jag och la mig klockan nio. Det är viktigt att prioritera sömnen. Dessutom är jag bra på att slappa när jag väl slappar. Nu har jag dessutom skaffat Nikki, en långhårig chihuahuavalp som ser ut som en liten varg. Hon får mig att må bra men kräver också total uppmärksamhet.
En delförklaring till hennes driv är genetik, tror hon.
– Jag ser mönster hos vissa släktingar, till exempel min farmor från Kroatien. Hon levde under enkla förhållanden på landsbygden men hon hade ett starkt driv. Farmor saknade utbildning men lärde sig göra affärer med sina grödor. Sedan satte hon min pappa i prästskola där han studerade sju språk, berättar hon.
Pappan blev dock inte präst utan flyttade till Sverige för att söka jobb. Han träffade en svensk kvinna, gifte sig och fick en son och dottern Katarina.
Familjen bosatte sig i miljonprogrammets Akalla väster om Stockholm. Mamman jobbade på posten, pappan körde taxi och buss. I hemmet fanns varken böcker eller materiellt överflöd men däremot trygghet och kärlek.
Även om Katarina har blivit alltmer ödmjuk inför genernas betydelse är hon av den orubbliga åsikten att det mesta är möjligt. Men att vissa av oss behöver öva mer än andra för att exempelvis kunna bli matematikprofessor eller violinist.
Själv susade hon genom gymnasiet med högsta betyg, rakt in på läkarlinjen, vidare till forskning på KI för att landa som folkbildande expert och hjärnevangelist.
– Min dröm är att hjärnforskningen ska göra oss mer kreativa och föra mänskligheten framåt. Och att våra kunskaper gör att hemskheter som krig och svält försvinner. I dag finns förutsättningarna för att alla ska ha det gott men vi väljer att inte verkställa det, säger Katarina Gospic.
Neural Mechanisms of Emotional Regulation and Decision Making (doktorsavhandling), Karolinska Institutet, 2011
Välj rätt! En guide till bra beslut, Brombergs, 2012
Den sociala hjärnan, Brombergs, 2014
Neuroledarskap, Natur och Kultur, 2015
Neurodesign, Bokförlaget Langenskiöld, 2016
Hjärnan väljer det som ger mest belöning och minst obehag. Kruxet är att det som är kul och skapar snabba kickar ofta går stick i stäv med mer långsiktiga och kloka beslut. Det är till exempel roligare att titta på en spännande tv-serie än att dammsuga.
Men när vi känner till dessa grundförutsättningar är det också lättare att göra förnuftiga val. För att tala ”hjärnspråk”: Då kan du bestämma när den förnuftiga frontalloben ska ta makten över den lata amygdala och hålla livsnjutaren striatum på mattan.
Så här funkar de grundläggande och livsnödvändiga strukturerna i hjärnan:
Amygdala reagerar på obehag som äcklig mat, besvärliga arbetsuppgifter och elaka människor. När amygdala aktiveras triggas en fly- eller fäktareaktion. Det innebär att när någon är dum vill vi springa därifrån eller ge personen en snyting.
Striatum är hjärnans belöningsstruktur som drar igång efter beröm, roliga arbetsuppgifter, godisätande etc. När striatum är aktiverat mår vi bra och vill upprepa beteendet, till exempel äta godis eller bara jobba med det som är kul.
Frontalloben hjälper oss att vara strategiska, planerande och beräknande. Den kan hålla trygghetsknarkande och bekväma impulser i schack.
Källa: Boken Neuroledarskap (Natur & Kultur)