Chefsroll för tolvtaggare

Hon är chef över 53 personer, har en budget på 25,4 miljoner kronor, arbetar med att utveckla verksamheten och ska samtidigt få pengarna att räcka.

– Jag skulle inte kunna tänka mig att jobba med något annat, säger Elenora Lingman, chef för hemtjänsten i Hofors.

Det tar tid att få en intervjutid med Eleonora Lingman. Just nu håller hon och hennes medarbetare på att införa den så kallade Skönsmon-modellen och det innebär att dagarna är mer fyllda än vanligt av möten och oroliga frågor från medarbetarna.

Det nya arbetssättet innebär att personalen blir mer självstyrande i mindre grupper, så kallade bubblor, vilket ger större kontinuitet för brukarna. Personalen lägger upp sin vardag själva och slipper den detaljerade tidmätningen.

På det sättet blir de friare att anpassa tiden hos varje brukare efter dagsformen.

Två grupper startade på försök i december, men nu närmar sig tiden för att införa modellen i hela verksamheten. Eleonora Lingman reflekterar över den förbättring av kontinuiteten som det nya systemet förväntas ge och som är ett eftertraktat och ofta diskuterat mål för hemtjänstens arbete.

”Jag har också alltid varit intresserad av papper, av allt runt omkring som får det att fungera.”

– Jag har fått många positiva reaktioner, men samtidigt ökar oron ju närmare man kommer starten. Det finns en oro över att alltid behöva gå till samma brukare, även om alla förstår behovet av kontinuitet. Men vissa brukare är mer psykiskt krävande än andra och är någon brukare särskilt svår får vi försöka lösa det, säger Eleonora Lingman.

Eleonora Lingman är sedan drygt två är chef för hemtjänsten i Hofors, en gammal bruksort i Bergslagen där det började brytas järn redan på 1600-talet. Likt många andra bruksorter i Sverige sliter kommunen med en åldrande befolkning och ett fallande befolkningsunderlag. Under de senaste 45 åren har antalet boende i kommunen minskat med nästan 6 000 invånare och i dag bor cirka 9 500 i samhället.

Eleonora Lingman flyttade hit för elva år sedan och egentligen hade hon tänkt bli lärare, men avbröt utbildningen för att gå sociala omsorgslinjen med inriktning på äldre och funktionshindrade.

– Jag ville jobba med äldre, för jag tycker det är viktigt att de får den hjälp de behöver. Det händer något nytt varje dag och man får väldigt mycket tillbaka från pensionärerna. Jag har också alltid varit intresserad av papper, av allt runt omkring som får det att fungera, säger hon.

När Eleonora Lingman började som chef för hemtjänsten för drygt två år sedan kom hon till vad hon beskriver som en ganska skakig verksamhet. Många förändringar hade införts under kort tid och många i personalen mådde dåligt, det var bråk och skrik.

När hon tänker tillbaka på sin första tid som chef ger hon en bild av en nästan omöjlig situation. Personalansvar för mer än 50 visstidsanställda med krav på
medarbetarsamtal och löneförhandlingar, en verksamhet som är lagstyrd både i förhållande till brukare och anställda, ett 30-tal timvikarier och dessutom en dålig stämning i personalgruppen. Dagarna ville inte räcka till och hon fick ett digert övertidsberg.

De fackliga organisationer som organiserar chefer inom äldreomsorgen rekommenderar att cheferna inte ska ha fler än 25 underställda och Eleonora Lingman håller med om att hon leder en stor grupp.

– Förr sa de att alla chefer ska ha 25–30 medarbetare, men någonstans under vägen har ska ändrats till bör, säger hon.

Tack vare stöd från chefskollegor och familj tog hon sig igenom den första hårda tiden. Visserligen är storleken på arbetsgruppen densamma i dag och visst är tankar på jobbet fortfarande en ständig följeslagare. Ändå är det lugnare nu och färre medarbetare ringer henne på helgerna. Samtidigt beskriver hon på sitt lugna och eftertänksamma sätt att jobbet är en ”livssysselsättning”.

Eleonora Lingman plus personal
Många i personalen är positiva till införandet av Skönsmo-modellen, men det finns också oro och frågor som kräver svar.

– Det är svårt att släppa tankarna på arbetet och nu när vi ska införa Skönsmon-modellen tar det extra mycket tid, också hemma. Inte så att jag tänker på jobbet hela tiden, men det kan komma upp saker, till exempel när jag ser på tv som rör saker jag skulle kunna förbättra. Jag har det på något sätt i mig hela tiden, säger Eleonora Lingman.  

Hon beskriver en vardag i ständig rörelse, där ingen dag är den andra lik. Hårda frågor blandas med så kallade mjuka frågor. Till de hårda frågorna hör bland annat budget. Eleonora Lingman måste naturligtvis ha koll på ekonomin och har under hösten som gått samarbetat med en konsultfirma för att se vart pengarna går och jobba utifrån det. Att hålla budgeten är svårt.

– Självklart har jag som mål att hålla budget, men jag kan inte styra antalet brukare. Kommer det fler så kommer det. Min roll blir då att förklara varför det blir dyrare än tänkt. Men, jag skulle aldrig låta personalen slita ut sig för att hålla budgeten, säger hon bestämt.

De mjuka frågorna är oändliga och mångskiftande. Det kan vara alltifrån att en brukare vägrar byta till en högre säng, vilket skapar en dålig arbetsmiljö för personalen, till kontakt med oroliga anhöriga eller hastigt insjuknade gamla som ställer dagsplaneringen på huvudet.

– Personalen i hemtjänsten hamnar oftare i konstiga situationer än på boende och deras arbetsmiljö är oförutsägbar. Ibland jobbar de i hemmiljöer där det är så mycket saker att de närmast förflyttar sig i gångar. De ska också ut och in ur bilar och kånka tunga matkassar, säger Eleonora Lingman.

”Jag försöker stärka självkänslan hos mina medarbetare, få dem att förstå att de gör så långt mycket mer än att bara gå in i ett hem, men det är inte lätt.”

Som chef har hon att förhålla sig mellan biståndsbedömarens krav och den krassa verkligheten, där också politikernas förväntningar kan vara svåra att uppfylla.

– Nämnden har naturligtvis sin roll att fylla, men självklart krockar det ibland. Vad är till exempel god omvårdnad för en man som är lovad utevistelse, men som bor tre trappor upp utan hiss och inte kommer ut? Räcker det att han får vistas på balkongen? Man hamnar i detta till vardags och det tar ofta lång tid innan det kommer riktlinjer på hur vi ska förhålla oss, säger Eleonora Lingman.

Brukarna och personalen går som två röda och sammanhängande trådar genom hela hennes resonemang om att vara chef i hemtjänsten. Förändringar som införs ska självklart gynna äldre, men också vara bra för personalen. De möter så många olika personer, har tunga ärenden och måste därför vara öppna och flexibla.

– Utmaningen är att se till att personalen mår bra, att de stannar i jobbet och inte har det som genomgångsyrke. Ibland när det skrivs negativa tidningsartiklar om hemtjänsten, och de behöver inte ens handla om oss, känns det som vi blir en slasktratt. Jag försöker stärka självkänslan hos mina medarbetare, få dem att förstå att de gör så långt mycket mer än att bara gå in i ett hem, men det är inte lätt, säger Eleonora Lingman.

En chef för ett särskilt boende sa i en intervju att ”man måste vara multikonstnär för att klara det här”.  Instämmer du?

Eleonora Lingman tänker efter, till synes inte främmande för tanken.

– Tja. Man måste ständigt finna lösningar för att få det hela att gå ihop, säger hon.

9 av 10 chefer är kvinnor

● Inom svensk äldreomsorg finns 5 000 första linjens chefer, det vill säga chefer som är allra närmast verksamheterna. De kallas också kallas enhetschefer, boendechef, hemvårdschef, avdelningschef och omsorgschef.

● 90 procent är kvinnor.

● 2011 hade de tillsammans ansvar för 225 000 månads- eller timanställda.  

● Cheferna har ansvar för i snitt 50 medarbetare och många har också dåligt administrativt stöd.

● Deras arbete styrs av politiska beslut, professionella avvägningar och förväntningar från brukare och anhöriga.

Källa: ”Tid att leda”, en kunskapsöversikt över chefernas förutsättningar att leda utgiven av fackförbundet Vision 2014.

Eleonora Lingman

Yrke: Yrke: Chef för hemtjänsten i Hofors.

Ålder: 41 år

Utbildning: Sociala omsorgslinjen med inriktning på äldre och funktionsnedsatta.

Familj: Man, två barn 5 och 7 år samt en bonusson som är 19.

Bor: I utkanten av Hofors i Gästrikland.

Fritidsintressen: Umgås med familjen, simmar, springer, går på gym och följer barnen på träning.

Drivkraft: Att alltid förbättra verksamheten för de äldre och för personalen.

HUR RIMMAR DE EKONOMISKA VILLKOREN MED VERKSAMHETENS BEHOV?

Monika Berglund, direktör Tre StiftelserMonika Berglund

– Jag anser att vi har ekonomiska förutsättningar för att klara verksamhetens behov. Mitt förhållningssätt är att arbeta kostnadseffektivt med de medel som vi har och fokusera på det och inte på de pengar vi inte har). Det är viktigt att utgå från de ekonomiska resurser vi har, koppla resurserna till boendes behov/deras genomförandeplaner vilket i praktiken innebär att styra och planera verksamheten. Då är personalens schema och arbetstider avgörande, samt att schemalägga och planera arbetet på enheten.

Jonas AllenbrantJonas Allenbrant,verksamhetschef, Nockebyhöjden, Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux, Bromma

– Ersättningsnivåerna från kommunen för vård-och omsorgsverksamhet motsvarar inte den nivå som vi ser som god omsorg och hög livskvalitet för våra boende. Enskilda gåvor och väl förvaltat kapital hos den ideella föreningen SVPH som huvudman gör att vi kan erbjuda hög kvalitet på vården och omsorgen. Vi har också genomgående goda resultat i de nationella undersökningar som genomförs årligen.

Alicia Vaida, verksamhetschef för demensavdelningarna på Attendo Tibblehemmet i TäbyAlicia Vaida

– Vi har korta besluts­vägar och som verksamhetschef förväntas jag ta fullt ansvar för att leverera hög kvalitativ vård och omsorg med kostnadseffektiv användning av humana och materiella resurser. Det kräver att jag är närvarande, ser var det finns behov och snabbt omfördelar de befintliga resurserna. Som verksamhetschef måste jag också skapa en arbetskultur som gör att medarbetarna agerar på samma sätt.

Gunhild Wallin

Gunhild Wallin

Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant