Tystnad råder – om demenssjukas sexualitet

Enligt WHO:s definition är sex ett grundläggande mänskligt behov. För omsorgspersonal kan det dock vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till äldres sexualitet, speciellt hos dem som drabbats av demenssjukdom.

Den halvnakne och förvirrade gamle mannen lägger handen på den unga flickans bröst. Hon är där för att ge honom omsorg. Han lider av en demenssjukdom och har därför svårt att förstå situationen och kan kanske inte kontrollera de sexuella impulser som den väcker.  Trots att liknande händelser tillhör vardagen inom äldreomsorgen, talas det väldigt tyst om hur personalen ska bemöta äldres sexualitet.

– Sjukdomen kan göra att man tappar sin självcensur. Vid frontallobsdemens förlorar man också sin impulskontroll och klarar inte att hejda sig. Demenssjukdom kan också innebära att man inte förstår vad som händer i omgivningen, har svårigheter att orientera sig i tiden och agerar kanske därför som om man fortfarande är en ung man och i en helt annan situation än verkligheten. Att tillrättavisa honom eller be honom ta bort handen fungerar sällan för han förstår kanske inte vad det betyder. Det är i stället bättre att ta bort hans hand med vänlighet, säger Silviasyster Ann-Charlotte Roupe, som oftast kallas Lotta.

Hon är chef för dagverksamheten på Silviahemmet som ligger i vackra, ljusa lokaler ett stenkast från Drottningholms slott. Det bildades 1996 på initiativ av drottning Silvia för att utveckla kunskapen om demenssjuka. Så föddes begreppet Silvasystrar, i dag en etablerad titel inom äldreomsorgen.

Lotta Roupe var först tveksam till att ställa upp på intervju kring demenssjukas sexualitet. Hon är ingen sexolog och varken kan eller vill presentera en ”så här gör du”-lista för omsorgspersonal som får sexuella inviter från sjuka äldre, eller som på annat sätt ska förhålla sig till deras sexualitet. Däremot samtalar hon kring den komplicerade problematik som äldreomsorgens personal ofta möter och som hon anser det vara häpnadsväckande tyst om, nämligen äldre människors behov av sexualitet och närhet. Personer som drabbats av demenssjukdom har ju också de behoven.

Hennes utgångspunkt är WHO:s definition av sexualitet. Där beskrivs sex som något långt mer än samlag: ett grundläggande behov för människans hälsa och välbefinnande och en drivkraft för att söka närhet och kärlek.

– Vår uppgift som omsorgspersonal är att ta tillvara alla våra omsorgstagares grundläggande behov, men hur ska det gå till när det gäller sexualitet? Vi hamnar i ganska knepiga situationer som är svåra för alla, såväl personen som är drabbad av demenssjukdom som personal och anhöriga, säger Lotta Roupe.

Efter många års arbete med demenssjuka äldre har hon sett hur sexualiteten tar sig olika uttryck. En person kanske sitter och rabblar fula ord hela dagarna, någon tillfredsställer sig själv i full offentlighet eller riktar olika inviter till personalen eller andra äldre.

Lotta Roupe vänder sig emot tillrättavisningar och moraliska pekpinnar.

– Om jag får en invit till sex från någon som kanske uttrycks på ett plumpt och fräckt sätt kanske det går att replikera ”Tack för komplimangen, men det går inte!”  Då gäller det som personal att ha i åtanke att språket och sättet att närma sig beror på sjukdomen, säger hon.

Ibland kan hänsyn till omgivningen och personen själv kräva att personalen avleder en sexuellt laddad situation.

– Om en man tillfredsställer sig själv kanske man inte behöver göra så stor affär av det, utan i stället kanske tänka att man försöker skydda honom genom att hjälpa honom till avskildhet inne på rummet.

Det viktiga anser hon vara att alltid tänka på vad som är bäst för personen. Det kräver reflektion i arbetsgruppen och ett medvetet ledarskap, där tydliga värderingar finns, men också självinsikt.

– Är det mina egna värderingar och syn på kärlek och närhet som styr mitt ställningstagande? Om någon vill se en porrfilm kanske hen ska få göra det, även om jag själv tycker det är gräsligt. Och hur öppna är vi för ett par som vill ligga nakna tillsammans? Finns det dubbelsängar och ”Stör ej”-skyltar på äldreboenden? Om man ser sex som ett av våra grundläggande behov, har vi många frågor och situationer att reflektera och prata om, vilket kan vara en utmaning, säger Lotta Roupe.

WHO:s definition av sexualitet

● Sexualiteten är en integrerad del av varje människans personlighet, och det gäller såväl man som kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig som inte kan skiljas ifrån andra livsaspekter.

● Sexualiteten är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och inte heller summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet.

● Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet. Den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra.

● Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.

Silviahemmet

Silviahemmet bildades 1996 på initiativ av drottning Silvia för att utveckla kunskapen om demenssjukdom. En utbildning för undersköterskor startades. I dag är det en högskoleutbildning på två år, halvfart. Vid godkänd examen erhålls titeln Silviasyster och 60 högskolepoäng.

Gunhild Wallin

Gunhild Wallin

Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant