Modiga chefer krävs för bra äldreomsorg

För snart 25 år sedan inleddes en omfattande förändring av boendeformen för äldre genom Ädelreformen 1992. Nytt namn var särskilt boende för äldre, som skulle vara jämställt med ett ordinärt boende. Standarden skulle höjas och tanken var att den äldre skulle bo i en egen lägenhet med hyreskontrakt och rätten att bo kvar till livets slut. Målet var att få bort institutionens kännetecken. En omställning som krävde ”kunden (den äldre) i fokus” – ett nytt förhållningssätt för äldreomsorgen.

Men att förändra och påverka människors attityder är svårt och kräver såväl tydliga och målinriktade chefer som kompetensutveckling för personalen. Vid allt förändringsarbete krävs det uppföljning och vid behov revidering av planen. En process som förutsätter att chefen inte bara kan sin verksamhet, känner sin personal och dess kompetens utan också har god kontakt med de äldre, deras behov och önskemål. Ett närvarande ledarskap är vägen för bestående förändringar.

Chefer som vågar granska sin verksamhet utifrån kundens perspektiv eller ställa sig frågan: ”Skulle jag rekommendera detta äldreboende till mina nära och kära?”

Vart är vi då på väg? Nej, det är inte ”På spåret” som ställer frågan utan det är mina egna funderingar över vilken riktning äldreboenden i Sverige har tagit sedan 1992. Jag upplever att det i dag finns två huvudspår i landet.

Ett spår är den institutionella riktningen som lever kvar i många verksamheter, som varken lyckats eller haft vilja att förändra boendet. Kulturen sitter i väggarna sägs det, men egentligen sitter den i huvudet hos de ansvariga cheferna.

”Utan tvekan påverkar miljöns utformning syn­sättet, många äldreboenden bedrivs i gamla institutioner som är ombyggda men inte optimala som bostad.”

Personligen tycker jag att chefer och politiker stöder riktningen mot institution när boendeformen benämns som ”Vård- och omsorgsboende”. Är det inte dubbla budskap att tala om egen lägenhet på ett vård- och omsorgsboende och med hyreskontrakt? Här benämns ofta de äldre som vårdtagare/brukare/patienter. Verksamheten poängterar att den är till för multisjuka äldre med fokus på brister, problem och hinder hos de äldre. Vårdtyngden ses som ett viktigt mått på hur vårdkrävande de äldre är – hur många behöver hjälp med omsorg, omvårdnad och mat?  Bristen på stimulans och aktiviteter är stor då fokus är att de äldre inte orkar eller inte vill någonting.

Det andra spåret är verksamheter med en tydlig värdegrund som förtydligar de äldres rätt till värdigt liv och välbefinnande. Den salutogena värdegrunden har fått stort genomslag, fokus är de äldre med deras resurser och förmågor. Det dagliga livet präglas av meningsfullhet med aktiviteter och stimulans. Vi ska inte blunda för att de äldre kan ha stora behov av vård- och omsorgsinsatser som kräver god kompetens hos alla professioner. Dock kräver även gruppen med stora vård-och omsorgsbehov en meningsfull vardag.

Att skapa välbefinnande är enligt min mening äldreboendets uppdrag och vården och omsorgen är en förutsättning för att kunna leva ett gott liv.

Vad kan orsakerna vara till att institutionen bevaras?

Utan tvekan påverkar miljöns utformning synsättet, många äldreboenden bedrivs i gamla institutioner som är ombyggda men inte optimala som bostad. De flesta nybyggda boenden ser ut som institutioner med små lägenheter på 30 kvadratmeter med ett stort hygienrum som tar mycket av ytan. Miljön är ofta torftig, det saknas tapeter, mattor, tavlor och även möblerna signalerar institution. Äldreboenden utformas för ett kollektivt liv med gemensamhetsutrymmen där man förväntas umgås.

Samhällets attityder påverkar förväntningarna på äldreboendet. Ofta hör jag anhöriga, vänner eller folk i allmänhet säga: ”Nu har jag satt mamma på hemmet” Man sitter på hemmet och ligger på sjukhus. Gamla attityder lever helt enkelt kvar – i våra huvuden.

Vi måste förändra synsättet så att allmänheten förstår att ett modernt äldreboende inte är en institution där äldre lever ett kollektivt liv. Den äldres bostad är lägenheten där det är naturligt att vistas och leva sitt vardagsliv. Självklart med ett utbud av olika aktiviteter där de kan hitta likasinnade och skapa nya relationer.  

För att lyckas ställa om och ändra förhållningssätt och attityder är ledarskapet avgörande. Det är ett stort och omfattande förändringsarbete som är arbetsamt och som kräver närvarande, engagerade och modiga chefer som leder och styr verksamheten. Ledare ska inspirera och engagera medarbetarna genom tydliga ramar och uppföljning av kvaliteten.

Många ledare har fastnat i chefs- och administratörsrollen med fokus på ekonomi och inte på kunden/den äldre. Frågan är om de ges rätt förutsättningar, stöd och tydligt uppdrag?

Tyck till!

Gå in på vår Facebook-sida ”Gothia Fortbildning Äldreomsorg” och säg vad du tycker om  vad du tycker om ledarskap och kvalitet i äldreomsorgen.

Monica Berglund

Monica Berglund

Sjuksköterska och direktör för Tre Stiftelser.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant