Glesbygdens äldre både vinnare och förlorare

”Det ska vara roligt att bli gammal också! Det blir det om de gamla och deras anhöriga och personalen tillsammans bestämmer om hur äldreomsorgen ska se ut. Och i äldrekooperativen gör man just så.”

Så skrev riksorganisationen Hela Sverige ska Leva år 2006 då äldreomsorg var ett sätt för byar att överleva. Verksamheterna skapade jobb och framtidsmöjligheter och inte minst en trygg ålderdom för de äldre.

Jag undrar om det är bättre att bli gammal i glesbygd än i en större stad.

Vi har under senare år fått läsa många skräckreportage om hur gamla människor behandlas på sina äldreboenden. Vi har haft debatter om privata kontra kommunala boenden, om blöjor som vägs och om maten som serveras. Är dessa skandaler ett storstadsfenomen eller är det lika illa på landsbygden?

Det finns en generell ekonomisk bild att stora kommuner bedriver en billig och rationell äldreomsorg medan små kommuner med få invånare har en dyrare äldreomsorg. Det är förstås inte riktigt hela sanningen, men glesbygdskommuner lever i en egen verklighet med egna utmaningar. Det handlar om få människor, långa avstånd och många gamla.

I glesbygdskommuner är hemtjänsten omfattande eftersom många gamla så länge som möjligt bor kvar hemma. Det är ett stort steg för människor som bott i en by i hela sitt liv att på äldre dagar tvingas flytta in till tätorten och ett kommunalt äldreboende. Det var därför bygderörelsen började driva äldreomsorgen som en utvecklingsfråga.

Till skillnad från städerna finns det ingen valfrihet heller. SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, har visat att det finns ett tydligt samband mellan privatiseringar av välfärden och kommunernas befolkningsstorlek. Ingen av Sveriges 15 minsta kommuner har någon privat verksamhet.

Lägg här till diskussionen om att det är orättvist att vissa kommuner har bättre äldreomsorg än andra. Det finns krav på att det kommunala självstyret ska inskränkas och en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring skulle införas. Ve och fasa, det skulle drabba små kommuner hårt som redan i dag är ansatta av regioner och landsting som vill centralisera allt till största tätorten. Att vara gammal i glesbygd innebär också att det är bäst att bli sjuk under kontorstid, eftersom det inte finns någon akutsjukvård och i bästa fall är det röntgen bara på torsdagar.

Men det finns också positiva sidor. Ett plus är den sociala kontrollen. På mindre orter känner alla varandra. De som jobbar inom äldrevården känner de äldres familjer, barn och barnbarn. Det skapar en speciell social gemenskap och en trygghet för de äldre.

Till sist så har vi den vakuumpackade maten. Den slår lika hårt i hela landet.

PLUS

Digitaliseringen och miljöhänsyn kommer att vända utvecklingen för glesbygden.

MINUS

Centralister har för mycket makt.

Läs fler

Lotta Gröning

Lotta Gröning

Journalist, egenföretagare och krönikör på Expressen.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant